Den 28 januari blir det stort kalas i Uppsala Konsert & Kongress Stora sal när Musik i Upplands improvisationstrio Trio X, bjuder in till fest. I två decennier har pianisten Lennart Simonsson, basisten Per V Johansson och trummisen Joakim Ekberg utforskat och utvecklat ett alldeles eget musikaliskt universum.
Jubileet ska firas på trions patenterade sätt – tillsammans med ett stort antal gästartister.
– Vi bjuder på kalas och alla är inbjudna! Det kommer att bli varierat och uppsluppet. Vi är ju inga dysterkvistar direkt, skrattar trumslagaren Joakim ”Jocke” Ekberg. Samtidigt blir det även musik som är lite mer pretentiös, flikar Lennart Simonsson, pianisten i bandet in.
Och det är kanske just det som är trions signum. Gränsöverskridande och ständigt överraskande. Deras repertoar spänner över barnvisor, psalmer, jazz, pop och renässansmusik. Trio X har spelat med symfoniorkestrar, storband, barnkörer, i stora konserthus, på utomhusfestivaler, i skolor, kyrkor och på vårdmottagningar.
Det har sagts att deras adressbok är den längsta i Artistsverige. En powertrio som har spelat med många av de stora artisterna och skapat ett alldeles eget musikaliskt universum. Och flera av artisterna som betytt mycket för trion kommer till kalaset i januari. En imponerande uppställning.
Dan Laurin kommer och Jojje Wadenius, Meta Roos, Bengan Janson, Svante Henryson, Jeanette Köhn, Claes Janson och sångare ur OD. Alla har de varit med och format Trio X på olika sätt.
– Ja, det blir en stor bredd, säger Lennart. När de här fantastiska människorna möts och spelar tillsammans blir det alltid musikaliskt intressant. De är väldigt öppna och lyhörda precis som vi. Och spelsugna.
Det är just de spännande musikaliska mötena som man förknippar med Trio X och som gör dem till ett unikum i svenskt musikliv. När de ser tillbaka på ett kvarts sekel, är det några samarbeten man speciellt minns?
– Oj, det är jättemycket. Varje konsert är ju ett minne, säger Jocke. Men den långvariga relationen med OD sticker ut. Vi har spelat på deras Caprice i över 15 år. Och Jojje Wadenius. Vi har gjort jazzprylar, spelat med symfoniorkester, gett ut skivor med psalmer och barnvisor. turnerat och gjort skolföreställningar. Det är hur mycket som helst.
– Claes Jansson, Väsen och Norrbotten Big Band, fyller Lennart i. Bengan Janson, som öppnade upp det där komiska rummet för oss. Det har vi använt oss av när vi nu har turnerat med Tina Ahlin. Och så tänker jag på Dan Laurin som verkligen utmanat oss inom renässans- och barockmusik. Hur för man över den musiken till en jazztrio? Det är ett forskningsarbete som heter duga.
– Så underbara Meta Roos, fortsätter han. Folk & Jazz-plattan vi gjorde tillsammans och som var en av anledningarna till varför hon fick Jan Johansson-stipendiet. Väldigt fin skiva. Jazzcellisten Svante Henrysson, med sina ofta komplexa kompositioner … Nej, det är svårt att lyfta fram specifika musiker. Det är så mycket vi gjort under 20 år. I varje möte med de människorna och musikerna, så växer någonting, vi växer.
Ja, hur summerar man 20 år egentligen? Frågar man Uppsalapubliken, kanske det är de omtyckta Carte Blanche-konserterna som man framförallt förknippar trion med.
– Med Carte Blanche hamnade vi på en ny plattform, menar Lennart. Vi bjuder in två gäster och de bjuder in en gäst i sin tur. Vi fick använda våra snabba musikaliska reflexer för att skapa bra konserter på väldig kort tid. Ibland med kända musiker, men också med helt okända. Vår musikaliska karta blev större.
– Vi är ju lite som musikaliska kameleonter, menar Per V Johansson, basisten i Trio X. Vi kliver verkligen ofta in i olika och för oss okända musikaliska världar. Det var ju på det sättet vi började turnera med Mikael Rickfors. Det var ju ingen artist vi hade naturlig kontakt med. Tycke uppstod och vi gjorde några turnéer tillsammans.
Att turnera i öststaterna, baltstaterna och i Ryssland håller alla tre med om att det var en stor upplevelse. Efter att ha spelat med estniske saxofonisten Lembit Saarsalu i Sverige, blev de inbjudna av honom att turnera i baltstaterna.
– För mig var de helt fantastiska människorna den stora upplevelsen. Vi spelade för fullsatta konserthus och fick en så otrolig uppskattning och värme, säger Jocke.
– Ja, man förstod att jazzen hade varit en del av frihetsrörelsen i det forna Sovjet. Jazzen har en frekvens, som inte låter sig införlivas i något totalitärt eller diktatoriskt system. Jazzen lever sitt eget liv, menar Lennart. Den är fri.
Trio X är kanske mest känd för sina olika samarbeten. Samtidigt är de en jazztrio i sin egen rätt.
– Ja, det är inte alltid vi jobbar tillsammans med andra, säger Jocke. Vi gör ju mycket själva också. Alltifrån att åka ut på vårdspelningar till att göra egna konserter.
Och visst är det så. Alla dessa musikaliska möten är ingen slump. De finns i trions DNA. Alla tre har en skiftande musikalisk bakgrund och nyfikenheten bortom genrer har de gemensamt.
– Jag har en bakgrund som klassisk pianist och kantor, berättar Lennart. Jocke har varit sopran i domkyrkans gosskör och Per är skolad kontrabasist. Genom åren har vi kan man säga, utforskat vår egen musikaliska historia och införlivat den i trio-formatet.
Trio X är anställda musiker vid den regionala musikorganisationen Musik i Uppland. Vad innebär det?
– Vi har ett kulturpolitiskt uppdrag, vi ska förse regionen med kvalitetsmusik. Det är viktigt, berättar Per. Det betyder att vi inte bara spelar, utan också arbetar med musik tillsammans med länsinvånarna. Vi stödjer amatörer, inspirerar körer i workshops, spelar för och med skolungdomar, inte minst i utsatta områden. Barnen får finnas i ett musikaliskt sammanhang, jobba i grupp och respektera varandra. Det är ett åtagande som vi utför med glädje, menar Per.
Vi får en så fin respons att man ibland blir rörd…
– Sen åker vi runt och spelar på äldreboenden, hospis och andra vårdinrättningar. Vi har ett uppskattat melodikryss. De boende kan ju vara hur sjuka som helst, men de vill alltid vara med och lösa krysset. Vi får en så fin respons att man ibland blir rörd, berättar Jocke, och berättar om den gången de spelade i trappuppgången på hospis.
– De hängde en mikrofon i taket, så att alla patienter kunde ligga i sina sängar och lyssna. Efter spelningen kom det ut en sköterska med en hälsning från en kvinna på avdelningen. Hon ville tacka för att vi hade spelat just den låten som hon och hennes man träffades till. Det var vackert.
Tjugo år är en ålder som inger respekt. Hur har ni kunnat hålla ihop så länge? Vad är hemligheten?
– En stor anledning är att vi inte försöker göra om varandra, säger Per. Vi är olika, det är vi helt eniga om. Vi utmanar varandra, men vi tvingar ingen att spela på något speciellt sätt.
– Och våra olika personligheter gör att vi låter som vi gör, lägger Jocke till. Jojje Wadenius sa en gång att vi är som de tre små grisarna. Jocke var den busiga grisen, Lennart den spirituelle och Per den kloke. Och själv var han den stora stygga vargen… Men honom är vi inte särskilt rädda för, säger han med ett skratt.
© Jörgen Runeby, dec. 2022
Lördag 28 januari kl 16.00 i Uppsala Konsert & Kongress, Stora salen
Läs mer om konserten här.
Biljett till konserten 28 januari köp här.
